Efter all mat var det välbehövligt med en promenix i dimman. Jag var glad att jag inte var ensam ute för det var en riktig skräckfilmskväll. Kändes som om det kunde hoppa fram ett monster ur buskarna eller en galen psykpatient i närmsta korsning, men vi överlevde!

//B2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar